sista sucken Afrika!
jaha Mamma ringde precis å va upprörd över att jag ännu inte berättat om Resan hem från öknen.
Ja mamma det kändes helt enkelt lite lätt oviktigt i sammanhanget. Dock lovar jag att det kommer.
Detta däremot är sista inlägget från Afrika vänner. Imorn packar, solar, chillar, lunchar, solar, umgås och äter vi finmiddag.
Och på söndag. då åker jag hem.
Visst de känns lite tråkigt att jag missar hela Mombasa-prylen.(Som jag hetsat om sen september)
Men man får vara lite tacksam att man lever.
På tal om det. Ni såg min rullstol som dom tröck ner mej i när jag vi kom tjutandes i ambulansen va?
Då fattar ni standarden.
Vill dock poängtera att jag genom hela operationen och sjukhusvistelsen fick fantastisk vård efter förutsättningarna.
(och den e faktiskt inte helt obekväm ska sägas)
Allt funkar inte riktigt likadant på Kenyanska sjukhus som i Sverige.(Captain Obvious men ändå)
Bland annat tycker dom de e lite onödigt me nattronder.
Så om jag ligger å kolar mitt i natten e liksom ingen som märker det.
Förrns framåt 7-tiden när de e dags för morgonspruta i låret.
Därför hade jag två överfina tjejer från barnbarnshemmet som sov hos mej varje natt.
Och på dagarna va Lillemor, Margareta och Rose hos mej i skift.
Och världens bästa Rose körde totalslut på sköterskorna. Samt tvingade i mig mat, vilket förmodligen ledde till att jag repade mig så fort. (Jag tyckte de va en asbra idé att inte äta, då slapp jag nämligen gå på toaletten vilket va mitt livs största besvär plus att det inte fanns nån toalettring. Å då låg jag på privata avdelningen.)
OKEJ - HEJDÅ KENYA! HEJ SVERIGE!
Nu åker jag hem å sjukskriver mej över jul. Det vill säga tjänar småpengar på att käka knäck, de känns ok.
Älskar dej Kenya och kommer sakna alla dina barn till tusen. men jag kommer tillbaks va så säker.
Kwaheri Kenya! Mungu Akubariki <3
XX E
Ja mamma det kändes helt enkelt lite lätt oviktigt i sammanhanget. Dock lovar jag att det kommer.
Detta däremot är sista inlägget från Afrika vänner. Imorn packar, solar, chillar, lunchar, solar, umgås och äter vi finmiddag.
Och på söndag. då åker jag hem.
Visst de känns lite tråkigt att jag missar hela Mombasa-prylen.(Som jag hetsat om sen september)
Men man får vara lite tacksam att man lever.
På tal om det. Ni såg min rullstol som dom tröck ner mej i när jag vi kom tjutandes i ambulansen va?
Då fattar ni standarden.
Vill dock poängtera att jag genom hela operationen och sjukhusvistelsen fick fantastisk vård efter förutsättningarna.
(och den e faktiskt inte helt obekväm ska sägas)
Allt funkar inte riktigt likadant på Kenyanska sjukhus som i Sverige.(Captain Obvious men ändå)
Bland annat tycker dom de e lite onödigt me nattronder.
Så om jag ligger å kolar mitt i natten e liksom ingen som märker det.
Förrns framåt 7-tiden när de e dags för morgonspruta i låret.
Därför hade jag två överfina tjejer från barnbarnshemmet som sov hos mej varje natt.
Och på dagarna va Lillemor, Margareta och Rose hos mej i skift.
Och världens bästa Rose körde totalslut på sköterskorna. Samt tvingade i mig mat, vilket förmodligen ledde till att jag repade mig så fort. (Jag tyckte de va en asbra idé att inte äta, då slapp jag nämligen gå på toaletten vilket va mitt livs största besvär plus att det inte fanns nån toalettring. Å då låg jag på privata avdelningen.)
OKEJ - HEJDÅ KENYA! HEJ SVERIGE!
Nu åker jag hem å sjukskriver mej över jul. Det vill säga tjänar småpengar på att käka knäck, de känns ok.
Älskar dej Kenya och kommer sakna alla dina barn till tusen. men jag kommer tillbaks va så säker.
Kwaheri Kenya! Mungu Akubariki <3
XX E
Kommentarer
Postat av: Elin
Jag är så glad att allt gått bra trots omständigheterna man läst om här. Önskar att jag skulle kunna träffa och tacka de som tagit hand om dig och stöttat dig i landet långt där blorta. Jag vill kunna tacka dom tuser gånger om!!!!
Hoppas att resan hem går bra nu och att du mär bättre Ella min Ella.
Massor av kramar från din vän som alltid fins där! <3
Postat av: Anonym
Usch, vad var det för fel? :(
Trackback
