ellahast

Yes, jag befinner mej just nu under all kritik. mittimmunförsvar har av ingen specifik anledning övergett mej TOTALT och min sentimentalnivå har nått sin absoluta botten.
det har med andra ord(för att använda ett beprövat sådant): SPÅRAT.
Fråga min doktor, för jag får lov att kalla honom "min" nu efter mitt fjärde besök denna hösten av i princip samma anledning. Dessa halsböld-anknytna besök måste få ett slut och det är nu!!
Halsbölden har mej i sitt grepp, förutom en gång när det, citat "bara var en halsfluss" vilken lättnad...
Så vad kan detta bero på.. kan ju iaf omöjligt vara dessa ändlösa nätter jag spenderat på (utanför) krogen iförd way för lite kläder för en så kallad vinternatt. för det går jag inte med på. Om någon kan hjälpa mej att få på mej alla dom 14 par jeans som min kära bakdel så smidigt passade på att växa ur under mitt Tahitiår, så fine! dåå kan jag sluta gå i öppna skor och strumbyxor i minusgrader..

about the other thing... sentimentaliteten flödar! Nyberg kommenterade precis att femte tillika sista säsongen av One Tree Hill fick henne att fälla en tår eller två. Och när jag i tisdags kom in på "Hemmakväll" och hittade OC säsong 4 kunde jag verkligen inte låta bli, har kanske längtat efter den bara ett halvår nu.. gaah.
Har dock precis avslutat det allra sista avsnittet på den allra sista säsongen och det fälldes inga tårar..
dom forsade!! Kanske det sorgligaste jag varit med om(i TV väg however), förutom givetvis när Marissa dog i säsong 3... Jag inser att jag e patetisk och utan liv men shit va bra den serien är, och jag ska genast gå med i en "älska OC" group eller liknande på facebook.
Inte för att det är någon katastrof att det aldrig mer kommer att finnas ett OC-avsnitt jag aldrig sett och att det verkligen inte finns några hopp för att Marissa ska återuppstå eller att Seth å Summer ska få gulliga nördbäbisar att fira Christmukkah med, eller att Ryan ska bli badguy=hur het som helst igen.... som sagt inte för att det är någon katastrof..... men de är de!!!!! doh.

nu ska jag sova och drömma om Orange County och kanske lite om honom som jag ska spendera resten av helgen med på tu man hand.. ;)

btw. givetvis en hälsning till sambo och arbetskompis Emma som lämnades ensam  dessa två sista dagar på veckan efter att jag nä en gång insjuknat i halsdisorder...! Bra kämp Emma! Som du själv sa när vi två blondiner med ickemuskler skulle släpa in en två meter i diameter stor vägg in till snickeriet genom en inte alls lika generöst tilltagen dörr..! Vi lyckas med allt verkligen, inga undantag. tycker om dej, vi e vi :D

nu sömn och kanske en liten tröstätning innan det. (totalt tillåtet efter ett sånt här enormt livsdrama!)
sleep tight / Hast.